Post nr. 003

”I think of a hero as someone who understands the degree of responsibility that comes with his freedom” - Bob Dylan

 I söndagskväll såg jag The Dark Knight. Om det är någon som har missat vad det nu är. Så är det den andra filmen i den ”nya” serien av Batman filmer. En uppföljare till Batman Begins som kom för tre år sedan. Själv missade jag att se Batman Begins på bio när den hade premiär sommaren 2005. Ändå hade grymt stora förväntningar och förhoppningar. Skulle all den kritik som östs över filmen leva upp till mina förväntningar?

 Det har varit mycket skrivier kring filmen. För att skådespelaren Heath Ledger som spelar Jokern. Avled i slutet av januari vilket innebär att denna film blir hans sista. Filmbolaget Warner Bros. har förstort hela grejen för att locka tittare till bioduken. Insattsen i The Dark Knight som Jokern har blivit otroligt glorifierand. Det går rykten om att Heath borde få en post Oscar för sin rollprestation. Allt detta är ”old-news” och det var de enda skriverierna jag läste innan jag såg filmen. 

Den enda positiva jag hörde innan filmen. Kom från vänner som sett filmen innan mig. Med lika och olika uppfattningar gällande filmsmak. Utan att tänka mer över det började jag rota i recensioner som skrivits om filmen. Här kommer det en kort lista av alla tidningar jag har besökt:

1. DN – ”The Dark Knight” – Eva af Geijerstam
2. SVD – ”Misshandel av goda råvaror” – Jan Söderqvist
3. Aftonbladet – ”The Dark Knight” – Jens Peterson
4. BBC – ”Review: Batman´s limelight tussle” – Lizo Mzimba
5. Rolling Stone – ”Dark Knight”  - Peter Travers
6. New York Times – ”Batman´s Burden: A Director Confronts Darkness and Death” – David M. Halbfinger

Till min besvikelse fann jag att den svenska pressen dissade The Dark Knight. Många klagomål handlade om att filmen har fått för mycket PR p.g.a Heath Ledger´s död. Men kritiken emot en post Oscar var inte den enda. Även kompostionen angrepps med andra ord hela filmen som helhet. Självfallet tilldelas det ”cred” till special effekterna i filmen. Enligt DN, SVD och Aftonbladet ska The Dark Knight inte vara så mycket mer än en vanlig serietidningsfilm. Efter en tids smältande av all oväntad sågning började jag söka efter filmrecensioner i utländsk media.

I den amerikanska pressen fann jag mer sympati för filmen. Jag måste verkligen rekommendera både artikeln i Rolling Stone och The New York Times. Med journalitisk kvalité beskriver artiklarna omständigheterna kring filmen. Och samtidigt väver dem in filmens handling och essens. På ett väldigt välformulerat och lättförståeligt sätt. Skribenterna i Amerikat har mycket mer ordning på sin research. Vilket gör att artiklarna blir informativa och givande. Jag tycker att Svd och DN borde droppa hela betyg systemet. Istället borde de börja med attt göra bättre research. Vilket senare borde leda till konkreta och informativa filmrecensioner.

Lyckligtvis lever vi ett demokratiskt land. Och jag kan faktiskt klaga på hur folk skriver recensioner. Bara för att jag inte delar deras uppfattning. Som ni kanske förstår av min partiska ”Pro-The Dark Night-inställning” att jag gillade filmen.

Självklart gör Heath Ledger en fenomenal rolltolkning. Det är ingen fråga om att det är en av hans bästa rollprestationer. Men om vi nu sätter Jokern åt sidan ett tag. Måste jag säga att hjärnan bakom succén är regissören himself. Mr. Christoffer Nolan. Som gjort sig känd genom indi-filmen Momento. Han har verkligen lyckats fånga den mörka sidan av att vara en superhjälte. Det finns helt klart moraliska frågor med omoraliska svar. Hela filmens känns väldigt up.to.date med våran värld idag. Helt klart är det imponerande att se en regissör-gigant förvandla en serietidnings film. Till en lika seriös film som The Prestige.

Mitt betyg till filmen blir helt klart 5 av 5. Jag rekommenderar verkligen alla att se den. Det spelar ingen roll om du gillar Batman eller älskar Spiderman. Hatar serietidningsfilmer och deras sliskiga storys. The Dark Knight är en kvalitativ produkt. Som uppståt efter en rad dåliga och oseriösa Batman-filmer. Äntligen kan serietidningsnörden få ett seriösare ansikte. Och förhoppningsvis kan den nya eran som börjats fortsätta.  Här kommer introt till den första Batman serien från 1960-talet. 

 Om ni trodde att Dikt Quizen är slut så hade ni fel. Victor leder nu med hela 20 poäng. Vi gratulerar och önskar honom ett fortsatt lycka till. Här kommer dikt nr.3 och jag söker även denna gång poetens namn. Men denna gång får man inte veta titeln på dikten.

 Touch it: it won’t shrink like an eyeball,
This egg-shaped bailiwick, clear as a tear.
Here’s yesterday, last year —
Palm-spear and lily distinct as flora in the vast
Windless threadwork of a tapestry.

Flick the glass with your fingernail:
It will ping like a Chinese chime in the slightest air stir
Though nobody in there looks up or bothers to answer.
The inhabitants are light as cork,
Every one of them permanently busy.

At their feet, the sea waves bow in single file.
Never trespassing in bad temper:
Stalling in midair,
Short-reined, pawing like paradeground horses.
Overhead, the clouds sit tasseled and fancy

As Victorian cushions. This family
Of valentine faces might please a collector:
They ring true, like good china.

Elsewhere the landscape is more frank.
The light falls without letup, blindingly.

A woman is dragging her shadow in a circle
About a bald hospital saucer.
It resembles the moon, or a sheet of blank paper
And appears to have suffered a sort of private blitzkrieg.
She lives quietly

With no attachments, like a foetus in a bottle,
The obsolete house, the sea, flattened to a picture
She has one too many dimensions to enter.
Grief and anger, exorcised,
Leave her alone now.

The future is a grey seagull
Tattling in its cat-voice of departure.
Age and terror, like nurses, attend her,
And a drowned man, complaining of the great cold,
Crawls up out of the sea.

~ av c00ltrane den 08/07/29.